Tio syskon i en ömtålig berättelse
169 sek
Titel: Tio syskon i en ömtålig berättelse
Författare: Kerstin Strandberg
Format: Danskt band. Print-On-Demand, levereras inom 5-6 dagar
Sidantal: 424
Utgiven: 2018
Utdrag ur romanen:
”Jag som är utsedd att skriva ner allt som vi, de barnlösa syskonens syskonbarn gemensamt kommer fram till, jag tar denna kväll vid stranden upp brev efter brev. Läser och läser och särskilt när jag hittar brev från Pauline känner jag det är nu fast det var då. När jag en gång frågade Isabelle hur föräldrarna kunde klara så många barn svarade hon: Det kunde de inte! ”Vi var lydiga, skriv upp det!” sa hon en annan gång, de tre sista orden med gäll röst, gäll! Tillsammans står vi och betraktar släktfotografierna, kanske för att våra hjärtan ånyo skall börja dunka. Vi behöver dessa människor att utgå ifrån, det är som att vi hela tiden pressar den existentiella saften ur deras liv för att kunna förstå oss själva. Vi försöker vara aktsamma men alla dessa papper blir hela tiden bara mer och mer vikta och skrynkliga. En svårbestämdbar känsla av brottslighet genomfar mej varje gång jag markerar något med ett streck i marginalen – får jag verkligen sätta avtryck här? Deras handstilar är inte svåra att tyda men de är egensinniga, man kan betrakta dem som lätt igenkännbara porträtt av den som en gång höll i pen-nan. När jag studerar dessa familjefoton – då tänker jag mej att en gång, ett ögonblick, måste de faktiskt ha sett ut just så. Oberoende av om de ler eller inte på bilden tycker jag att jag kan avgöra om de blivit fotograferade i en ledsen eller lycklig stund. Så håller jag upp ett foto av vår anmoders äldre bror Johan och visar det så att alla kan se, säger med hög röst: ”Vi hade en gång en gammelmorbror som var tegelmästare.” Alla stannar upp och lyssnar tyst, jag fortsätter: ”Denne Johan gjorde en mindre resa till Baku och en större till Tientsin. När Härskaren över alla kineser år 1896 skulle skarva ihop den kinesiska muren på några ställen så ville han ha glaserat tegel i blågröna nyanser. Han bad Johan att komma. Johan härstammade från en tegelmästarsläkt där de bara genom att ta upp lite gyttja i handen och avsmaka den kunde avgöra lerhalten. Han kunde hälla lervälling i ett tråg och sedan på ett mycket hemligt sätt blanda den med olika metallföreningar. Kejsaren av Kina var mycket nöjd med vår gammelmorbror ty dennes tegel blev vid bränningen kvällshimmelsfärgat… alltså som det ser ut när himlen om kvällen på vissa platser i Kina går över i grönt.”
Juryns motivering till Augustpriset:
Med säker hand leder oss författaren in i den mellanvärld som består av det liv som levs nu, och minnena från dem som gick före. En familj på tolv ropar från himlen sitt arv till syskonbarnen som står på jorden och söker sammanhang: du ska inte skriva det som inte brukar stå i böcker! Men Strandbergs berättare styr just på det som inte brukade sägas och finner gåtfull behärskning och förseglade drömmar. Romanen är en bild av den döda familjen Haverdalius, deras tid och affärer, och samtidigt en skildring av skrivandets plåga och passion. Den ömtåliga berättelsen rör sig runt det mest privata och de smärtor och lyten som går i arv med sensibilitet och kontroll och en humor som håller för det dålighetsliv som bara bröder fått leva.
